Dag 89, 2013

Redo att grisa lite

Grattis alla fina män, karlar, gossar och pojkar. Det är den 89:e internationella mansdagen i år, och då passar vi på att gratulera Jörn Donner som nyligen släppt sina memoarer under titeln "Mammuten". Jörn är en riktig karlakarl minsann, och har sex barn med fem olika mödrar. I de flesta fallen har han lämnat över uppfostran till barnens mödrar, eftersom biologi inte betyder nåt särskilt varken för honom eller, får man utgå från, hans barn. På så vis förblev han fri att fortsätta röka, kröka och föröka i lugn och ro. Bra karl reder sig själv, och inte ska man väl låta sig hindras av fruntimmer, avkommor och andra misstag när man har viktigare saker att uträtta.

Dag 86, 2013

En riktig karl kan läsa ritningar.

Grattis på internationella mansdagen igen! Den 86:e mansdagen för året har undertecknad firat med att göra ytterst manliga saker, som att borra och skruva och såga. Nu ska jag gå och skölja byggdammet ur näsan med högtryckstvätten, och sen blir det spabehandling på mansvis med peeling (scotch brite och tomteskur) och lite återfuktande (konsistensfett).

Dag 85, 2013

 Jag hoppas att Nöjesguiden behåller det här blogginlägget 

så att bilden jag stal av dem inte försvinner.

Idag har bloggen snubblat över några glädjande siffror i en DN-krönika, där det berättas att nästan alla (hela 95% av) manliga krönikörer slipper få hatbrev med sexuella anspelningar eller hot om sexualiserat våld i. Visst kan man tycka att ingen ska behöva hotas för att de gör sitt jobb, och att 5% ändå är ganska mycket, men det kunde ju faktiskt ha varit mycket värre.

Så nu tycker jag att vi alla tar och glädjer oss riktigt ordentligt åt att 5% är mycket mycket mindre än till exempel 41%, och att vi åtminstone i rådande situation kan se de manliga krönikörerna som ett slags positiv förebild, som genom sin briljans och vattentäta argumentation listigt undviker att göra sig till måltavla för sexualiserade hån och hot. Bara genom att följa deras exempel kan vi komma till rätta med näthatet.

Grattis killar, och bra jobbat!

Dag 84, 2013

 Ibland blir det lite fel.

Det är svårt det där med umgänge, speciellt för män, som ju av naturen är tysta och starka. Extra svårt blir det när man drabbas av plötslig längtan efter gemenskap och närhet i en situation där stämningen är hög och man kanske har svårt att göra sig hörd med ord, till exempel på grund av för hög volym på musiken och mycket klirr med glas. Eftersom det här med relationer mellan människor är det mest komplicerade i hela världen, så är det lätt att det blir fel när man söker kontakt på annat sätt och kanske till exempel går direkt på det där med närhet.

Visst kan det verka lite buffligt, men det är viktigt att förstå att det är ett beteende som föds ut mäns målmedvetenhet, och deras förmåga att i alla lägen övervinna vilka hinder som än presenteras dem. Naturligtvis är inte en man heller sämre än att han kan inse sitt misstag, och skulle då situationen bli hotfull trots att man bara försöker förklara sig så är det åtminstone skönt att ha rättssamhället på sin sida.

Grattis!

Dag 83, 2013

Idag är bloggen alldeles för trött för att åstadkomma nåt vettigt. Men grattis ändå!

Dag 82, 2013

Hitta damen

Imorgon måndag 25 mars släpps tidningen Forbes specialnummer om dollarmiljardärer, och även i år ser det ljust ut för manligheten. Mer än 90% av listan utgörs av karlar i varierande åldrar, och de kontrollerar ungefär lika mycket av pengarna. Eller ja, en liten smula mer såklart.

Totalt sitter världens 1426 miljardärer på 5432 miljarder USD = 35 biljoner svenska kronor = tio års svensk BNP = glass till alla och thailandresa.

Andra andelar av de 5432 miljarderna som kan vara intressanta är:

• Svenska miljardärers förmögenheter: 1,6%
• Under 40 år: 2,2%
• 10 rikaste: 9%
• Kvinnor (enskilda + "med familjer" + "med make"): 9,5%
• Familjen Walton (Wal-mart): 10%
• Män över 80 år: 14%
• Män 70-79 år: 20%
• Män 60-69 år: 22%
• 100 rikaste: 35 %
• 250 rikaste: 55%

Forbes rapporterar även lite överraskat att majoriteten av alla män på listan är "self made", dvs har byggt sina verksamheter från grunden. Men vad hade de förväntat sig egentligen? Det har sagts här i bloggen förr, och det tål att upprepas: En man är kompetent, kreativ och kapabel. Det är närmast en naturlag.

Hur förklarar man annars att hela tre män på tio-i-topp saknar examen? Två av dem började på universitetet men tyckte bättre om datorer, och en av dem har inte ens slutfört gymnasieskolan. Det är en affärsman från Hong Kong som genom en serie listiga affärer har lyckats hamna på 8:e plats på årets lista med en nätt liten peng på 31 miljarder på fickan. Hans namn?

Li Ka-shing

I shit you not.

Dag 81, 2013

Ibland drabbas Man av skamkänslor och tvivel.

Vid Linköpings hälsouniversitet har en grupp forskare hittat en signalsubstans som kan hjälpa män med ett av de vanligaste problemen i sängkammaren: för tidig utlösning.

Ni förstår, med den oerhörda dådkraft män besitter är det lätt hänt att man glömmer hålla isär yrkeslivet och privatlivet, och därför lyckas nå sina resultatmål långt innan deadline. Detta beror naturligtvis även på det omsorgsfulla förarbete som lagts ner innan projektstart.

Som vanligt när det gäller stora och viktiga projekt är det lätt att drabbas av tomhet och tvivel efteråt. Man har liksom varit på väg nånstans så länge att man inte riktigt vet vad man ska hitta på nu när det är färdigt. Man kan även börja tvivla på att man gjorde rätt i alla lägen på vägen dit. "Utnyttjade vi verkligen samtliga teammedlemmars resurser?" och liknande frågeställningar.

Då är det viktigt att komma ihåg att resultatet är det viktiga, och att man inte kan ta ansvar för allas prestationer, bara för sin egen. Vill kollegerna vara med får de faktiskt visa framfötterna lite.

Dag 80, 2013

En man tar motgångarna med en klackspark.

 Grattis grabbar! Det är den internationella mansdagen igen, den 80:e detta år. Idag är det läge att vara manligt solidariska med Stefan Persson, som har fått se vinsten i sin klädaffär minska under första kvartalet i år. Det blev bara drygt 3,2 miljarder kronor, en siffra som naturligtvis kan ge vem som helst magknip. Särskilt som analytikernas förväntningar låg mer än 0,7% högre än så.

Men det är klart, man får ju ta hänsyn till deflationen och såna där saker, så det blev väl egentligen ungefär som analytikerna trodde. Och omsättningen låg en bra bit över förra årets, samtidigt som försäljningen i lokala valutor ökade med hela 6% faktiskt. Det är liksom nackdelen med att ha butik lite varstans. Man vet aldrig vilka bananrepubliksvalutor de kommer dragandes med från utlandet, som euro, pund och annat skräp. Inte blir det många kronor när det ska växlas in på närmsta Forexkontor. Nä, i sammanhanget är det nog en klen tröst att vara nummer 13 på årets lista över världens rikaste personer.

Men Stefan kan ju om inte annat glädja sig åt att ha ett arbete att gå till. Det är det inte alla som har.

Grattis Stefan!

Dag 79, 2013

Heidi och Howard Roizen

Idag står det i Sydsvenskan om hur olika vi kan uppfattas i yrkeslivet. Vibeke Specht berättar om ett experiment som gjordes för tio år sen av professor Frank Flynn vid Stanford, där han tog en fallstudie från Harvard Business Review som handlade om riskkapitalisten Heidi Roizen, och delade ut den bland sina studenter. Hälften fick artikeln precis som den var, och hälften fick den med namnet Heidi i lönndom ändrat till Howard. Sen fick eleverna bedöma personen de hade läst om via ett webbformulär.

Samtliga studenter var överens om studieobjektets stora kompetens och allmänna duglighet, men där Howards beundrare tyckte att han var en riktig toppenkille, och nån de gärna hade jobbat för, så var inte Heidis beundrare lika imponerade av hennes personlighet. Väldigt duktig men ganska jobbig att ha att göra med. Ingen de skulle vilja ha som chef. Egoistisk.

Visst kan det på ytan verka som att studenterna hade fördomar om hur män respektive kvinnor är och bör vara för att vara sympatiska, men se då är man fel ute. Vi måste ju faktiskt komma ihåg att Howard, förutom att vara ytterst kompetent, även skänkte sitt namn till vetenskapen, på det där ödmjuka och självutplånande viset som bara män kan göra. Heidi kunde de däremot inte få att byta namn. Det var kort sagt Howards generösa natur som tippade vågen till hans fördel.

Titta på bilderna ovan och jämför. Visst ser man att Howard är en riktig spjuver, och alldeles tydligt världens bästa chef att ha? Just det. Då var det ju faktiskt inte mer än rätt att han vann.

Grattis, Howard!

Dag 78, 2013

Dag 77, 2013

Idag kan alla män fira att de får lite bättre betalt, och då även på chefspositioner. Chefsorganisationen Ledarna har kommit med rykande färsk statistik över sina medlemmars löner, och där visar det sig se ut ungefär som på arbetsmarknaden i stort.

När man tittar på såna här undersökningar brukar man rensa lite i siffrorna och väga lite olika faktorer mot varandra, som ålder, branschtillhörighet, yrkesgrupper och sådär, för annars ser det så himla illa ut. Om man bara tittar på de rena inkomstskillnaderna så hamnar kvinnor på ungefär 85% av mäns inkomster. Skulle man vilja vara riktigt elak skulle man kunna säga att män får en mansbonus på 18% i förhållande till kvinnors inkomster, men det vore ju verkligen inte särskilt hederligt att vända på steken på det där viset.

Män utgör ju normen av naturliga skäl, i kraft av sin kompetens, rationalitet och uthållighet. Ribban ligger där den ska ligga, och det finns ingen anledning att nöja sig med mindre. Eftersom män tar ett större ansvar för att allt ska fungera (hela 63% av cheferna är män), så är det också självklart att detta ansvarstagande ska visa sig i lönekuvertet. Och vill man ha ytterligare förklaringar till statistiken så finns det gott om män som ställer upp i kommentarsfälten till både DN:s och SvD:s artiklar:

* Man måste räkna med resultat och närvaro också, faktiskt.
* Skillnaden mellan 40k och 38k är inte så stor, faktiskt.
* Män tar för sig mer, faktiskt.
* Ibland anställs kvinnliga chefer bara för statistikens skull, faktiskt.
* Kvinnor är hemma med barnen, faktiskt.

Det är ju hemskt tråkigt att män, som är så upptagna med att leda, även ska behöva använda sin dyra tid till att förklara en massa självklarheter.
Men såna är ju män. Pedagogiska och hjälpsamma.

Dag 76, 2013

Grattis alla underbara män, ni ansvarsfullhetens riddare, på denna den 76:e internationella mansdagen i nådens år 2013. Idag är det läge att särskilt uppmärksamma vår gamla arbetsmarknadsminister, som nyligen uttryckte sig lite kritiskt om sitt parti i Expressen, vilket renderade uppmärksamhet först i Aftonbladet och sen i Sydsvenskan.

Visst är det härligt när folk kan få komma tillbaka in i mediavärmen igen, efter att ha tvingats bort av hämndlystna fruntimmer och annat löst folk som ständigt hänger upp sig på småsaker. Alla borde få en andra chans, och eftersom en man är kompetent av naturen så vinner vi alla på att Littorin sakta men säkert släppts tillbaka in i maktens korridorer. Först bara på halvtid, förstås. Har man gjort fel får man jobba hårt för att bygga upp förtroendet igen, och då får man räkna med att det måste ske ett litet pyttesteg i taget. Kanske kan det så småningom leda till en heltidsanställning.

Littorin är ju för övrigt mannen bakom den så kallade arbetslinjen, så den blygsamma halvtidsersättningen har han då aldrig hörts gnälla över. En man bär sina bördor med jämnmod.

Dag 75, 2013

Sydsvenskan berättar idag på ett helt uppslag om det svenska musikundret, eller kanske rättare sagt låtskrivarundret. Sverige exporterar mest musik i världen (per capita), men det är inte huvudsakligen artisterna vi exporterar. Svenska låtskrivare förser världsartister som Madonna, Kylie Minogue, Ke$ha, Kelly Clarksson, Pink, Britney Spears, Jennifer Lopez, Lady Gaga, Nicki Minaj, Katy Perry etc med de fantastiska låtskatter dessa stjärnor turnerar runt med.

Visserligen är alla ovan nämnda artister kvinnor, men de är ju så att säga bara själva förtrupperna. Visst är det de som står för sången, visst är det deras frasering som kommer att imiteras och kopieras om och om igen, visst står de för framträdandena, dansnumren och det oändliga resandet mellan arenorna. Och visst är det de som måste brottas med kändisskapet, objektifieringen, skvallret och paparazzifotograferna. Men det är ju ändå låtskrivaren som står för själva arsenalen, det vill säga de fantastiska melodier och odödliga stycken poesi som låter artisterna stå där på scen varje kväll inför tusentals fans och känna sig större än själva livet. Visst kan man tänka sig att låtskrivarna istället hade kunnat, och kanske i själva verket önskat, få göra det själva, men då har man missat det allra viktigaste i hela artikeln: Samtliga låtskrivare, musikförläggare och andra inblandade som nämns i artiklarna är män. Allihop.

Och det är ju då man förstår hur det egentligen ligger till: Manliga kompositörer och textförfattare är så utomordentligt filantropiska till sin läggning att de utan att blinka unnar sina mindre begåvade kolleger att uppleva saker som dessa annars inte fått uppleva. I sin oändliga omtanke och självuppoffring överlåter de världskarriärer de själva kunde ha haft till andra. Tänk vilken övermänsklig karaktär, vilken stoiskhet, som krävs för att helt enkelt skänka bort till exempel följande världslitterära pärla:

"Thanks to you I got a new thing started 
Thanks to you I'm not the broken-hearted 
Thanks to you I'm finally thinking 'bout me 
You know in the end the day you left is just my beginning 
In the end"

 Och inte nog med det: den blygsamma ersättning de får för denna sin oerhörda uppoffring ger skatteintäkter som i runda slängar motsvarar samtliga riksdagsmäns och ministrars löner. DE GÖR DET FÖR FRIHET OCH DEMOKRATI!

Grattis till alla manliga musikpoeter, och tack! Tack från oss alla! Statsministern hälsar så mycket.

Dag 74, 2013

Grattis alla härliga karlar på denna 2013 års 74:e internationella mansdag! Och ett alldeles särskilt grattis till grabbarna på bilden, som enligt DN visat prov på några av manlighetens mest framträdande karaktärsdrag, nämligen framsynthet och list.

I samband med löneförhandlingarna med de SAS-anställda förra året sänkte de sina styrelsearvoden med 30%, och VD:ns arvode med 20%. För att liksom visa att vi alla sitter i samma båt och måste göra lite uppoffringar för det gemensamma bästa och sådär. Det var kanske inte det enda skälet, men det bidrog naturligtvis till att samtliga fack i slutändan gick med på att jobba mer för mindre pengar.

Tänk vad de måste ha fnissat sinsemellan när de lämnade de där förhandlingarna, med vetskapen om att de bara hade några månader kvar till bolagsstämman där styrelsearvodena kunde återställas, medan de anställdas avtal löper på flera år.
So long, suckers!

Dag 73, 2013

DN berättar att aborterna ökar, trots att försäljningen av akutpiller (alltså dagen-efterpiller) följer samma trend. Egentligen är kurvorna helt omöjliga att jämföra eftersom den sistnämnda ökningen bara räknas i försäljningsvärde, men det stoppar varken DN:s reporter, barnmorskeförbundets vice ordförande eller en professor i obstetrik och gynekologi från att spekulera kring saken. De är samtliga överens om att det är slarv med preventivmedel som är orsaken, och för säkerhets skull frågar tidningen några ungdomar i den mest problematiska åldersgruppen, 20-24 år, om deras syn på det hela.

Och det är här vi får anledning att gratulera alla unga grabbar lite extra. För visst är det gôtt att man visserligen i princip kan anse sig ha delat ansvar för att förhindra en oönskad graviditet, men i praktiken kan skita i att ta det ansvaret eftersom konsekvenserna drabbar nån annan. Men inte bara det: man slipper även a) störa hormonbalansen genom att käka p-piller, b) vara illamående en hel dag för att man har tagit ett akutpiller, och c) genomgå en abort om de båda första alternativen fallerat.

Slippa ansvar, slippa konsekvenser.

Grattis!

Dag 72, 2013

Eftersom undertecknad inte läser tidningen Expressen annat än i extrema nödsituationer (lockout, kubakris, tacokväll) så har det först idag kommit bloggen till kännedom att det lagts ett kontroversiellt förslag i Riddarhuset, nämligen arvsrätt för kvinnor. Ja, det handlar ju bara om att ärva namnet förstås. Och privilegier. Och tillgångar och huvudmannaskap och stipendier och informella nätverk och sånt. Men allt det där kan ju egentligen kvitta, eftersom det inte är första gången den svenska adelns egen hovnarr Carl Lagercrantz slänger fram ett tokroligt förslag, mest för att röra om i grytan och skoja till det lite. Det kommer självklart att röstas ner även den här gången. Det begriper väl varenda ofrälse att man inte kan äta herrmiddag i klänning.

Och på tal om manlig klarsynthet så har det börjat knorras lite om tobaksrökning på sistone, med förslag på förbud mot rökning på offentliga platser, och till och med ett förslag på totalförbud till 2025, när fyra lungcancerpatientföreningars företrädare begick debattartikel i DN igår. Det finns naturligtvis folk som börjar tala om "personlig frihet", "individens val" och andra känsloargument när olika former av förbud kommer på tal, men är det inte dags ändå att vi som samhälle börjar lyssna på dem som vet bäst? Rökningen bland män, rationalitetens och nyttans fanbärare, har på bara trettio år minskat med 72%, och mäns genomsnittliga livslängd ökar därför också snabbare än kvinnors. Om alla hade följt männens visionära exempel hade vi till och med kunnat nå lungcancerpatientföreningarnas mål redan i oktober 2024.

Men vänta nu här... föds det inte fler pojkar än flickor? Tänk om alla pojkar skulle överleva lika länge som flickorna? Vad skulle det göra med könsbalansen i samhället? Möjligheterna till fortplantning? Pensionerna? Frukta icke, ty pojkar och män ser i sin oändliga visdom och omtanke till att sköta den där balansen på egen hand. Bland män i åldrarna mellan 15 och 44 år är självmord den i särklass största enskilda dödsorsaken. För såna är män, de tänker på sina medmänniskors och hela samhällets bästa.

Och slutligen:
På ett helt uppslag i dagens Sydsvenskan får mannen som är ansvarig för sjukvården i Region Skåne sätta ner foten riktigt ordentligt mot blendrökande vårdbiträden och andra hysterikor som säger att situationen inom landstinget är ohållbar. Hade de bara varit mindre upptagna med färgsättningen i fikarummen och rätten till långluncher så hade vi kanske kunnat effektivisera vården lite, till medborgarnas gagn.

"Det finns en viss förändringsovilja bland de anställda. Jag kan förstå det, men det kan inte vara så att vi bara ska ha kvar status quo för det. Patienterna måste vara utgångspunkten."

Så tydligt och exakt kan bara en man tala. Tänk om alla gnällspikar och kverulanter, som mest verkar tävla i att skrika högst om hur förskräckliga arbetsförhållanden man har inom sjukvården, hade brytt sig lite om patienterna istället.

Dag 71, 2013

Grattis till alla härliga karlar på detta års 71:a internationella mansdag, och ett extra stort grattis till den nye påven, Franciskus I. Det var väl ingen som trodde att valet av ny påve skulle gå så snabbt, men se då hade de glömt det manligaste manliga i manlighetens trollerilåda: dådkraft och resultatfokus. Bra karl reder sig själv brukar det ju heta, och inte undra på det. En man är kompetent, kreativ och kapabel, i alla situationer. Han tar sig an utmaningar med mod och morskhet, och ger inte upp förrän slaget är vunnet. Tänk då vad som händer när man placerar 115 stycken av dessa naturkrafter i ett litet rum med ett tydligt mål för ögonen: Resultat!

Dag 70, 2013

På 2013 års 70:e internationella mansdag vill vi särskilt gratulera de 115 män som idag getts det stora förtroendet att utse en annan man till ny påve.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/115-man-ska-utse-ny-pave